♥♥♥ TACK ALLA ELEVER ♥♥♥
NI HAR VARIT HELT FANTASTISKA!
SE FILMEN FRÅN CATWALKEN!
http://samgymnasiet.se/system/custom/pubfiles/4959b171.wmv
(klistra in länken ovan i adressrutan, eller klicka på länken längst ned till vänster)
LÄS ER EGEN UTVÄRDERING:
http://samgymnasiet.se/system/custom/pubfiles/81bc0b24.pdf
(klistra in länken ovan i adressrutan, eller klicka på länken längst ned till vänster)
"Vad har du lärt dig under projektet?":
* Att våga tro på det man gör. Att det alltid finns lösningar på problem.
* Att ha humöret uppe.
* Att jobba utifrån en bestämd form och hitta på lösningar när det inte gått som man tänkt sig.
* Jag kunde inget från början, allt jag gjort var nytt, alltså har jag lärt mig sjukt mycket och dessutom ett nytt konstnärligt uttrycksmedel!
* Lärdom för hela livet: allt blir aldrig som man tänkt sig, men man ska inte låsa sig
* Det var väldigt kul, och jag är tacksam över att jag fick vara med.
* Skissa, samarbeta, gå på scen och skapa kontakter.
* Kunde sy innan, experimenterade nu.
* Inte så mycket, men värt att ha gjort
* Inte så mkt, mer utvecklat de kunskaper jag redan hade.
* Att skapa mönster, planera, våga "ta i" och komma ihåg att HA KUL!
* Att jag kan sy om jag vill och lägger ned tid. Man ska vara stolt över det man gör, även fast man kanske tänkt sig annorlunda.
* Lärt mig mycket, men jag skulle vilja lära mig sy bättre.
* Verkligen roligt och lärorikt.
* Fått bättre självförtroende när det gäller att sy (senast igår satt jag och sydde!)
* Mycket, att man inte ska ge upp, tro på det man gör.
* Vissa sy-tekniker, hur man bloggar, att komma på lösningar när det uppstår problem, att kunna jobba under stress och med dead-line.
* Lärt mig blogga. Upptäkt än mer hur roligt det är att vara kreativ!
* Att sy, våga visa upp det jag skapar. Att det går att samarbeta med företag.
* Jag har lärt mig att sy, planera och att ha kul på vägen.
TACK alla elever och andra inblandade som gjorde det möjligt att genomföra projektet i år igen!
/Linda och Mia (lärare)
Helene, this is the end of things
Men ser jag tillbaka på den delen då det gällde att sy...?!
Eh fy! Inte roligt!
Att jag känner så här med projektet har ingenting med IKEA eller med mina lärare att göra, för dem har varit underbara! Utan det här var bara inte ritkigt min grej.
Jag vet att skulle jag få samma fråga idag så hade jag förmodeligen sagt Ja trots allt.
En kär vän sa till mig en gång
"Man ångrar sig mer för det man inte gjort, än för det man har gjort"
Och jag vill inte vara den som är den :P
Har lärt mig en hel del med projektet också.
Så som att allt inte blir riktigt som man tänkt sig och att ha en plan B är något väldigt, väldigt klok sak att ha!
TACK MIA & TACK LINDA
Förstår att jag varit lite jobbig :P
Tack IKEA
hoppas ni vart nöjda med resultatet.
Helene Tackar för sig
Puss och kram julgran
MUAH!
Helene, Äntligen över... snart
Samma sak idag som det var igår. På med kläderna och ut på "The Catwalk" :P
När man stod där och gömde sig bakom hyllerna pumpade aderalinet i takt med musiken.
Snart var det min tur!
"Här kommer Helene i sin Pocahontas inspirerande kreation.
Klänningen är gjord av Ikeas oblekta lakan och gardinen Blomma."
Hihi
På första visningen var det inte så många som tittade och det gjorde det hela lite trist.
Men det var rätt så skönt ändå, slippa all stress och nervositet.
Man överlevde lätt den första visningen med lugn och ro.
Rasterna emellan visningarna trodde jag skulle vara evigheternas evighet men dem gick väldigt snabbt.
Vi sysselsatte oss med en massa olika saker :p
Vi snackade, mös i solskenet, käkade godis, busade som ett par fjollor, sjöng för Lollo, tog lite bilder och så vidare :P
Den andra visningen var roligare för då var det fler människor där som tittade.
Sista visningen, det var nu det gällde för inga fler chanser skulle komma att ges.
Denna visning var den bästa, för på väg av podiet får jag syn på min kära kära mormor.
Jag var jätte chokad över att se henne där och hon var lika chokad hon över att se mig.
"vad vacker du var"
*snyfft*
oooh mormor dååå ^^ thihi
Helene, The top model NOT
På fredag träffades vi utanför IKEA as tidigt på morgonen. Vi klädde på oss fort, fort, fort eftersom att vi hade ytterst lite tid på att förbereda oss.
Tur för mig att jag fixat håret och maken hemma!
Shit vad nervös man var. Det var inte många som kollade men ändå så var man super nervös.
Jag kände att det var mest pinsamt.
"Hej jag heter Helene 14år och jag tror att jag är topp modell och alla ni tittar på mig!"
Asså jag dööör! Sånt där tycker jag är så jävla pinsamt!
Efter den första prov visningen drog jag, Lollo och Amanda hem till henne för att chilla. Vi solade och snackade skit i ett par timmar. Sedan drog vi till Jakan centrum för att möta upp de andra kattiga "modellerna" över en bira i skolskenet. Nice!
Sedan drog det ihop sig och det blev dags igen. Denna gång i Jakan Centrum.
Jag var så nervös att jag hade ont i kroppen. Det var ett mirakel att mina stackars sönder skakade ben och trasiga, ömma fötter tog mig upp för den tre-trappstegiga-trappan.
Det var inte lika kul att gå i Jakan som på IKEA. Det kändes typ bara dumt att springa runt och runt Jakans lilla scen.
Helhetsmässigt så var denna dag kul :)
Det komiska var att man sminkat och fixat sitt håret på en timme för 10 sekunders uppvisning.
Onödigt! Ja! haha!
Helene, framsteg
På torsdagen sydde jag klart den vita fodralklänningen.
(Tack Mia för all hjälp den dagen!)
Klänningen är sydd av Ikeas oblekta lakan och kostar inte mycket per styck.
Jag vill att klänningen (den naturvita) ska reflektera Pocahontas naturliga drag och att den ska vara lika mjuka och lättformliga som en vitsandstrand.
Nu var bara frågan den...
Hur skulle jag fästa fast dessa tre delar med varandra, flätan, släpet och klänningen?
Visste lixom inte hur jag skulle göra för att nå det bästa resultatet. Måste ju kunna komma i klänningen också :P
Men men... jag tror det blev bra ändå.
På fredagen sydde jag fast flätan med släpet så att dessa två skapade ett plagg tillsammans.
(Flätan blev inte så som på bilden, utan mycket bättre :P)
Veckan efter övnings gick vi
och vi gick och vi gick och vi gick och vi gick
och vi gick lite till
Fattar inte grejen så himla drygt! Fan så länge man vet hur man ska gå så är det ju bara att gå? Palla!
Aja What ever, nu är det redan gjort så jag är glad över det. Kunde ha varit värre, kunde ha fått gått nu :O :P
Helene, fint folk kommer alltid sent
Tygerna jag hade från Ikea var deras oblekta lakan och gardninen Blomma. Tanken med dessa två var att jag skulle göra två olika klänningar men eftersom att tiden runit ut så bestämmde jag mig för att lägga ihop dem två klänningarna med varandra. Och Voliá så här blev resultatet...
Blandras a la Helene ;P
Var och är fortfarande nöjd med resultatet.
Helene, det svarta fåret
Det började med att jag inte fick göra den klänning jag ville göra för att jag inte hade tillräckligt med tid och det sög!
Jag ba "Jahapp... kollaget jag satt och arbetade med i helgen är bara till att slänga, likaså idén."
Vad skulle jag hitta på nu då?
Insperationen och kreationerna hos det andra blev bara större och större alltefter att veckorna gick.
Och gick, det gjorde väll jag också.
Vandrade omkring i skolan med släpandes fötter och suckande stön.
Skoj.
Låg på bänken i klassrummet och pillade mig i neveln på jakt efter navelludd.
Skoj.
Ni måste fan undra varför i helvetets namn jag valde att delta i detta beeeeeiga projektarbete?
I dont blame u jag undrar också!
Nej men ärligt. Jag trodde det skulle bli as kul, jag hade feta idén och allt. Men när allt det sket sig så kändes det som att allting annat sket sig också.
Jag hamnade helt plötsligt efter alla andra.
Så jag ville droppa gruppen för att istället lägga pärlplattor hos Bosse. Där skulle jag i alla fall kunna gå in helhjärtat och få ett bra betyg utan bekymmer, till skillnad från Ikea.
Jag kände det bara som att...
"Varför ska jag göra något när jag inte kan eller har den vidare lusten till att lägga ner min tid och själ i det?"
Resultatet kommer bara att bli halvdant och jag kommer att bli as besviken bl.a. på resultatet, betyget och hela grejen lixom.
Meeeeeen som ni kanske märker så var det antagligen ett dåligt argument eftersom att jag sitter här och skriver nu.
oooh shit!!!
1. Tofflor... Jag tyckte tofflorna var en helkul idé som fick ig¨ng hela projektet...
Collaget.... Jo det kändes väl relativt stressigt och så men min idé var ganska välutvecklad redan när vi höll på med tofflorna...
IKEA studiebesök och beställning av material...
stressigt och rörigt och ganska nervöst. Men när tygen kom och vi satte igång kändes allt prima...
Allt klart IKEA-helgen.
CATWALKEN var en av de roligaste sakerna jag har gjort i hela mitt liv. Vi njöt av att ta oss fram över CATWALKEN.
Efteråt. Allt känns normalt igen... Skolan har lugnat ner sig och nu laddar vi för studenten. Att avsluta tre år med ett projekt som det här kan inte vara bättre! Jag fortsätter sy och vågar nu experimentera mer med tyger och tråd.
Vi ses i framtiden vart jag nu tar vägen....
Visningarna + utvärdering
Vi skulle ju ha två visningar och jag kunde aldriiiiiiiig föreställa mig hur nervöst det skulle vara! Vi hade två dagar där vi träningsgick i en teatersal och det behövdes verkligen. Man tror att det är enkelt och att man inte behöver någon koreografi alls, att det bara är att improvisera men det är verkligen inte det. För det första kickar adrenalinet så starkt att man tappar tidsuppfattningen, som att hålla en redovisning fast mycket roligare (för att jämföra med något). För det andra måste man försöka få det att se bra ut. Att le var ju inte så svårt, men man ska väl inte se hysterisk ut liksom...
Man fick lyssna på låten och räkna lite takter bara så var det ingen fara med det. Det var mest i början det var svårt och kändes ...annorlunda... att ha all-eyes-on-me och vad man gjort. Att man faktiskt är sin egen representant och vet att det alla kolla på är vad man har på sig och bedömer om det är fint/fult, konstigt/konstnärligt, vågat/tråkigt eller bara stum för att tankarna kört ihop sig, kortslutning i systemet. Stackars åskådare.
Så när förberedelserna var klara och alla visste vart de skulle gå var det dags för första visningen i ikea för personalen. Inte så mycket folk som jag räknat med vilket var rätt skönt som en mjukisstart. Det var rätt lätt och mycket roligare än vad jag kunde föreställa mig. Fast innan man gick upp på scen låg nerverna utanpå huden, nästan bokstavligt! Det kändes som en armé myror kröp över hela kroppen och jag kunde inte stå still pga adrenalinet. Väl på scen fick jag säkert ett såntdär hysteri-smajl men det var nog lugnt. :p haha!
I jakan var de skitkul men ännu mer nervöst. Värst var det när vi stod i vårt led med Jessica längst fram, jag bakom Josefin med min fett tunga hatt och hörde musiken gå igång och Sussie prata. Shiiiiiiiiiiiit det var så pirrigt så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Stod mest och stampade på stället och beklagade mig över hur nervös jag var och hur roligt det skulle bli och hur nerövs jag var och hur roligt det skulle bli ochhurnervöstdetskullebliochhurroligtdetskulle bliochochohcohcGAAAH det var tortyr! Men när dörrarna gick upp och vi fick gå ut o se alla glada blickar o folka man kände som stod i publiken så släppte allt!
Visningen gick jättebra och det var kul att så många tagit sig dit. Kändes verkligen mödan värt och hade gärna gjort det igen.
Dagen efter var det ikeavisningarna. Precis som jag nyss berättat var det nervöst och roligt, behöver väl inte upprepa mig mer än så. Visningen kl 12 var riktigt latcho! ;D då fick man första responsen av alla och efter visningen kom random folk och gav uppskattande kommentarer, så jävla härligt! :D Allt slit fick äntligen sin betalning!
Visningen 14 var ännu roligare för då var det mest folk. Då hade man dessutom fått inte rutinen och ruset var kvar. Visningen kl 16 var inte lika rolig. Alla mina vänner o familj hade kommit 12 o 14 så nu var det bara andra, därför blev det inte lika kul. Tror jag glömde att le också. Mest nog för att jag tappat stinget inför den visningen.
Meeeeeeeeeeeeen sen var visningarna slut och allt var klart! Helt galet vad fort det gått när man tänker på det. Jag harlärt mig massor. Fastnade ju sådär en 180 gånger och fick stanna upp och lista ut hur jag skulle lösa mina problem vilket var väldigt bra. Känner att jag fått en våg ny kunskap som jag aldrig annars skulle ha tagit mig tid att lära mig tror jag. Jättekul att göra något annorlunda i formgivningen och inte bara pyssla med papper och lera.
Att sy är något jag fortsatt med. Har börjat designa egna kläder och sytt två klänningar hittills. Nästa egna projekt jag har är en guldig blus som jag ska ha till musiktreornas studentskiva. Till nästa år ska jag söka designskolor runt om i Sverige, men ett år ska gå till att spara pengar och lära mig mer på egen hand. Har ju fungerat hittills! :)
Jag älskade det här projektet även om jag har fått lite frustrationsutbrott men sånt får man räkna med om man ska lära sig något nytt, ingen är ju en mästare första gången.
Tack alla tjejer, Mia och Linda! Tack IKEA och Jakobsbergs centrum arrangörerna. Det har vart så sjukt bra. En massa ros till er!
PUSS! ^^
Problem som uppstått
Jag har inte pallat ta tag i det här sista men nu gör jag äntligen det! Bilder kommer sen, har dem inte på datorn så ja skulle fotat dem men det blev inte bra så ja scannar i veckan.
Projektet har varit hektiskt! Jag fick en kickstart och kom på en massa idéer, gjorde klart mitt collage rätt snabbt, var seg med att publicera den bara.
Toffeluppgiften var rolig eftersom det bara handlade om dekoration. Mina är inte alls praktiska men fina ändå måste jag säga. :) Hade först ingen aning om vad jag skulle göra när ja kom sådär 2 h försent på morgonen, men det släppte rätt nsabbt när ja såg det träfärgade tyget och kotten och tänkte på skog. Skog=>uggla, skitbra! Svarta fjädrar + stenar => ögon med fransar, ännu bättre!
På ikea när vi letade tyger blev det ju struligt med budjeten. Det där med lite tyg gör stor skillnad stämde inte på min. Köpte två mattor och dissekerade dem totalt, en lång gardin och typ 4 meter sarita tyg (det genomskinliga) men vad sjutton det blev rätt bra! Jag hade ju tänkt göra på lite annat sätt med att ha den blå som collaget visade men mina kära lärare tyckte det såg ut som kökshandduk så det sket sig... :p
Det svåraste var mönstret! Liksom att fatta att kroppen inte är tvådimensionell och att få in i skallen att tyget därför måste få lite form och inte ha 90 gradersvinklar. Det tog sådär två veckor för mig att faktiskt sätta mig in i hur jag skulle göra. Gav upp och började sy en egen klänning och listade ut att det smartaste sättet var att sy alldeles för stort, sätta på sig det och börja nåla in där det var för mycket. Funkade skitbra! Så jag körde på den idén.
Efter det kvarstod problem nummer två. Delen på överkroppen var enkel i jämförelse med nedre delen. För jag behövde bara se till att det satt hyfsat stramt men ben-delen var betydligt klurigare med tanke på att det skulle gå utåt. Kunde inte använda en provdocka för min kropp är smalare än dem, så jag la upp en tredimensionell bild i tankarna och modellerade fram hur jag skulle göra. Kom då fram till det där med extrabitarna, så jag klippte två för stora bitar och sydde fast med. Vid det laget började det bli mycket tyg att hålla reda på när jag satt där med min symaskin i köket. ..
Nu hade jag allt tyg klart för mig och bitarna satt på plats. Steg nummer tre var nu att hålla bendelarna så de buktade utåt. Började med att sy in en båge längst ner, men fortfarande hade jag bara formen nertill klar men det buktade inte utåt...
Jag testade allt min högra hjärnhalva kunde komma på. Provade med kuddar men de tyngde bara ner allt, testade stålbågar men det såg bara stelt ut och typ där körde det stopp... Total idétorka! Hade testat med ståltråd men det var för klent. Tänkte då om man kunde binda ihop dem så de höll upp varandra och YES! Vilken tur att en nisse redan fått den idén också och uppfunnit hönsnätet åt mig! :) Haha!
Sprang runt och hittade i teaterns källare som de har till scenkulisser och började klippa o forma. Det stack ju som sjutton och jag höll på att dö, kändes det i alla fall som. Rev mig över typ hela kroppen så jag klädde in nätet i tyg, limmade fast och limmade ihop och wollah! Klar!!
Nu skrev jag ju inte om hatten eller mattfransarna men skitsamma! Det har jag redan skrivit så mkt om redan.
Det här var problemen som uppstått!
Utkast: Ah resultatet ...
Ah resultatet blev grymt! Här har vi mig i en något liten klänning… men jag gillar det!
När jag väl hade kommit igång med att så sy gick det ändå bra.
Det lila tyget var något svårt att arbeta med, det ville tråda-upp-sig hela tiden.
Men som sagt det ordnade sig till slut.
Här går vi i Jakan centrum, som en övning inför Ikea. Jag minns inte att jag va så nervös den här gången, mest lite pirrande glad, för det va så sjukt roligt! Jag som alltid gillar att visa upp mig, hade maximalt skoj under den här helgen. Jag gillade scenen i Jakobsberg men folket va så rysligt döda, hade velat ha en aning mer applåder och jublande… men vad kunde man förvänta sig. Roligast var som sagt i Ikea men nu började fötterna kännas.
Jag menar jag har inte hunnit gå in mina skor tillräckligt, men efter den här helgen kan
jag säga att dom har gått att dansa i hela nätter. Jag töjde ut dom lagom till alla skivor haha…
Det bästa var att man kopplar bort smärtan när man ser alla människor, då är det bara att sträcka på ryggen, som vanligt, o köra sitt race.
Det här va en fantastisk upplevelse, att skapa nått eget från grunden o sen visa upp sig själv bärande sitt verk, det va grymt kul… jag va stolt som F * N
Ett vandrande konstverk
Så här blev allting till slut - ett vandrande konstverk.
Jag är nöjd med min prestation, det kunde inte bli så mycket mer i och med att jag var tvungen att vara borta flera lektioner.
När vi övningsgick inför catwalken sprack korsetten upp ett antal gången, det var lite jobbigt att behöva springa och tejpa ihop den. Jag tänkte att jag skulle tejpa om runt hela korsetten inför IKEA men tyvärr blev jag sjuk så det blev ingen catwalk för min del. :(
Det känns tråkigt att inte ha fått ett ordentligt avslut på projektet, nu ligger allt bara i en kasse på mitt rum och tar plats utan att ha blivit buret på riktigt någon gång. På tisdag vill lärarna få oss att gå i våra kreationer utanför matsalen, något som ingen verkar vara särskilt pepp på. Det skulle vara roligt att få gå i mitt konstverk men samtidigt känns det inte bra att gå i skolan, det känns väldigt... lågstadie.
Dessutom är det utanför en matsal, personalen är rädda att folk ska kasta mat som det är, nu bjuder vi ju på det.
Kollage
Detta är mitt kollage, det var från de här teckningarna och designers som jag fick inspiration till min kreation.
Jag känner mig jätte nöjd att kunna titta på min ursprungside och känna att "shit, jag gjorde det". :)
Inspirationen var från början från Fift avenue shoe repaire och bakelser. Hatten är inspirerad både av tårtor och av 1700-tals peruker.
Sista utverderingen är gjord och vi avslutade projektet igår genom att titta på film från catwalken och äta Mias mammas goda kakor! Mums. 
Mitt collage
Hi people!
Trodde jag hade skrivit mitt sista blogg men icke sa nicke! Kom på att jah hade glömt att lägga upp mitt collage!..så här är den!... :) 
Det är över nu
Efter veckor av pysslande och synålar i fingrarna så har IKEA-projektet tagit slut. Det känns lite sorgligt men samtidigt är jag glad att vi fick chansen att göra det. På något sätt så kändes det inte som att man förstod hur kul projektet verkligen var föräns man hade gått sista gången på Catwalken och tonerna av My Cool sakta dog ut. Då gjorde det helt plötsligt inte så mycket att vi suttit kvar i skolan på fredagarna långt efter att våra övriga klasskompisar hade slutat, det enda man tänkte var: "En gång till! Jag vill göra det en gång till!"
Klockan åtta utanför IKEA. Alla var sminkade och hade fixat håret i äkta haute couture-stil och jag tror att vi alla var ganska nervösa då vi inte riktigt visste vad vi hade att vänta oss. Genrepet för personalen på IKEA gick iallafall bra och jag tror att vi behövde en liten mjukstart för att öka självförtroendet inför fredagseftermiddagen. På fredagseftermiddagen var det nämligen dags för smygpremiär i Jakobsbergscentrum. Det var också ganska nervöst men jag tycker att vi i gruppen lyckades peppa varandra riktigt bra. Vi som stod främst i ledet försökte dra igång "huvudaxlarknä" precis innan vi gick ut men vi var tydligen ganska höljudda så vi var tvugna att lugna oss lite! Smygpremiären gick bra och det kändes bra att vi hade övat mycket på hur vi skulle gå.
Innan genrepet för IKEAs personal
Catwalk i Jakobsbergscentrum
Lördagen den 26e
Första visningen på lördagen var lite pirrig då vi för första gången skulle gå på en "riktig" Catwalk. Att gå på scenen i Jakobsbergscentrum kändes på något vis "tryggare". Nu skulle vi beskådas från alla håll samtidigt! Vi fick också höra att det skulle finns vissa glipor i Catwalken vilket skapade oro hos oss med klackar men efter att vi tagit en titt så kom vi fram till att det nog inte var någon fara alls. Och inte hade vi behövt oroa oss, det gick bra! Efter den första gången på IKEA blev man mer säker på hur det skulle gåtill och man kunde faktiskt börja reflektera över vad man gjorde på Catwalken. Tillskillnad från när vi gick i Jakobsberg, jag har absolut inget minne av vad jag hade för mig på scenen där! Det var roligt att mötas av familj och vänner efter "framträdandena" och alla jag pratade med tyckte att det var jätteroligt att se allas skapelser och ingen av dom verkade ha väntat sig att det skulle vara så bra. En annan positiv sak med dagen var att IKEA bjöd på en lunch! Jag, Sandra och Amanda körde på "stor köttbullstallrik" sen vi fick nys om att man fick chokladmousse med på köpet, smaskigt värre!
Vårat omklädningsrum med lite för få speglar
men Lokan, godiset och frukten var ett stort plus!
Förberedelser och Catwalk
Några veckor senare
Idag såg vi filmen från Lördagen, kul! Det var lite som att återuppleva allt igen, och den positiva energin som omgav hela den dagen smittade av sig på mig och jag blev på bra humör!
Så, TACK för att vi fick vara med om det här projektet! Jag hoppas att ni fortsätter med det och ger framtida treor samma möjlighet.
