Är det över nu?
Efter två intensiva dagar undrar jag; är det sista gången jag tar på mig den där trasan? Jag vet inte om jag är glad eller ledsen. Fredagen började tidigt (05.30) och jag var sjukt trött efter en sömnlös natt. Inte för att jag egentligen var så nervös, mest för att jag drabbats av en hemsk rethosta som inte riktigt vill ge sig. Klockan 06.30 var jag aldeles för sminkad för den tiden på dygnet och jag valde att gömma mig bakom ett par solglasögon på vägen till ikea. Det var kul att gå inför ikeapersonlaen, det kändes som en bra mjukstart. Jag blev dock ganska nervös inför kvällen. Och helt plötlsligt började jag inse hur ful min plasthuva var, och hur den fick mig att se ut: som en skallig jättebebis. Jag älskar min klänning, men såhär i efterhand tänker jag att jag kanske skulle ha gjort något anorlunda med just huvan. Iallafall, visningen i Jakobsberg Centrum gick någorlunda bra för min del, jag var väl lite skakig. Jag har scenskräck, det liksom svartnar när jag går fram. Jag har faktiskt minnesluckor haha.
Heldagen på ikea var jätterolig. Jag var lugnare, trots endel stress. Jag kände väl mest att det får gå som det går. Vi blev väl mottagna av publiken, vilket var skitkul. Och det hjälpte väl mig att fortsätta gå framåt. Det var till och med roligt att stå där frame och posa, trots att jag nästan snubblade på klänningen. Jag fruktar dock inför bilderna som kommer att läggas upp, jag känner mig inte speciellt vacker. Men det är väl inte mig man ska titta på antar jag, även om det inte går att undvika. Folk tycktes gilla min handväska iallafall. Den är ganska tjusig faktiskt.
Mellan visningarna mös vi inne på lagret eller ute i solen (eller åt aldeles för många köttbullar). Vi hade en egen lastkaj för oss själva, det är då man vet att man är vip. Det var asskön stämning mellan tjejerna, och alla hjälpte alla. Dessutom var det ju luluus födelsedag!
Trots all övning var det ju inget som kunde förbereda mig för känsla jag fick när jag stog framför alla människor i mina handdukar. Det är mycket tveksamt om jag någonsin kommer att kunna ha en normal rellation till låten My Cool. Sammanfattningsvis ger jag det här projektet 9 av 10 möjliga. Min klänning börjar nu falla ihop och jag tvivlar på att den kommer att överleva fler visningar. Isåfall har den iallafall haft ett värdigt liv i rampljuset.
Tack för mig!
Heldagen på ikea var jätterolig. Jag var lugnare, trots endel stress. Jag kände väl mest att det får gå som det går. Vi blev väl mottagna av publiken, vilket var skitkul. Och det hjälpte väl mig att fortsätta gå framåt. Det var till och med roligt att stå där frame och posa, trots att jag nästan snubblade på klänningen. Jag fruktar dock inför bilderna som kommer att läggas upp, jag känner mig inte speciellt vacker. Men det är väl inte mig man ska titta på antar jag, även om det inte går att undvika. Folk tycktes gilla min handväska iallafall. Den är ganska tjusig faktiskt.
Mellan visningarna mös vi inne på lagret eller ute i solen (eller åt aldeles för många köttbullar). Vi hade en egen lastkaj för oss själva, det är då man vet att man är vip. Det var asskön stämning mellan tjejerna, och alla hjälpte alla. Dessutom var det ju luluus födelsedag!
Trots all övning var det ju inget som kunde förbereda mig för känsla jag fick när jag stog framför alla människor i mina handdukar. Det är mycket tveksamt om jag någonsin kommer att kunna ha en normal rellation till låten My Cool. Sammanfattningsvis ger jag det här projektet 9 av 10 möjliga. Min klänning börjar nu falla ihop och jag tvivlar på att den kommer att överleva fler visningar. Isåfall har den iallafall haft ett värdigt liv i rampljuset.
Tack för mig!
Kommentarer
Trackback
