hautecouture 2008

Jag var jätte exalterad och trodde att det här skulle bli så jävla kul och bla bla bla men det blev det  inte riktigt!

Det började med att jag inte fick göra den klänning jag ville göra för att jag inte hade tillräckligt med tid och det sög!
Jag ba "Jahapp... kollaget jag satt och arbetade med i helgen är bara till att slänga, likaså idén."
Vad skulle jag hitta på nu då?

Insperationen och kreationerna hos det andra blev bara större och större alltefter att veckorna gick.
Och gick, det gjorde väll jag också.
Vandrade omkring i skolan med släpandes fötter och suckande stön.
Skoj.
Låg på bänken i klassrummet och pillade mig i neveln på jakt efter navelludd.
Skoj.





Ni måste fan undra varför i helvetets namn jag valde att delta i detta beeeeeiga projektarbete?
I dont blame u jag undrar också!


Nej men ärligt. Jag trodde det skulle bli as kul, jag hade feta idén och allt. Men när allt det sket sig så kändes det som att allting annat sket sig också.
Jag hamnade helt plötsligt efter alla andra.
Så jag ville droppa gruppen för att istället lägga pärlplattor hos Bosse. Där skulle jag i alla fall kunna gå in helhjärtat och få ett bra betyg utan bekymmer, till skillnad från Ikea.
Jag kände det bara som att...
"Varför ska jag göra något när jag inte kan eller har den vidare lusten till att lägga ner min tid och själ i det?"
Resultatet kommer bara att bli halvdant och jag kommer att bli as besviken bl.a. på resultatet, betyget och hela grejen lixom.

Meeeeeen som ni kanske märker så var det antagligen ett dåligt argument eftersom att jag sitter här och skriver nu.